Den senaste tiden har gjort ett litet experiment.
Min lillasyster Josefin Glenmark har gått med i Viktklubb med Mårten Nylén, för att gå ner i vikt. Hon ska med hjälpen från dem lära sig nya mat och tränings rutiner för att ha ett hållbart liv. Jag har hakat på!
Jag tog beslutet att köra för att för ett år sedan slutade jag att snusa och lagt på mig några extrakilon. Nu vill jag bli av med dem.
I Aftonbladets VIKTKLUBB använder man sig av en app där man loggar allt man äter och sin dagliga motion. Allt har gått bra för mig och hittills har jag blivit av med 3 kg. Jag har snart nått mitt första delmål!! Jag är superglad och tacksam för att det funkar!
Reflektioner
Mitt arbete som coach går ut på att stödja andra att reflektera, det gör även jag dagligen. Jag känner helt enkelt efter hur det känns i mig och observerar mina tankar och ifrågasätter dem. Jag ger mina klienter samma övningar som jag själv använder varje dag!
Under mina dagliga promenader har jag reflekterat över hur det känns i min kropp när jag går på olika underlag.
Jag har också reflekterat över hur det känns när jag presterar på min promenad och när jag inte gör det.
Vad händer i min kropp?
Hur känns det?
Hur är min andning?
Mina sinnen
Ytterligare en dimension till detta är att observera hur mina olika sinnen bidrar och inte bidrar till återhämtning på promenaden beroende på min dagsform.
Här är några av mina fynd:
När jag powerwalkar och går fort, så drar jag upp mina axlar, överkroppen spänner sig och andningen flyttar upp från magen till bröstet. Det blir svårt att ta långa djupa andetag i magen. Jag blir andfådd helt enkelt.
-Naturligt när pulsen går upp.
-När jag pinnar på i snabb takt känns min kropp mer spänd och ”stressad”.
Kroppen pratar
Idag hade jag tänkt att ta en 30 minuters promenad men kroppen ville annorlunda, den ville gå längre.Min kropp sa till mig du är huvudfoting du behöver komma ner i kroppen. När jag går fram i rask takt på grusvägen, tycker jag att ljudet av gruset är jättehögt och stressande.
Intressant eller hur? Kroppen gick och gick tills mina tankar slutade loopa och kreativiteten återfann sig.
Jag har experimenterat ett tag med det olika underlagen som mina promenad stråk har.
Kroppen har fått bestämma var och hur den vill gå. Som tex asfalterad väg, grusstig, skogsstig och gräsmatta.
På den asfalterade promenadvägen, är det hårt och statiskt, kroppen känns inte som att det blir så mycket gladare av att gå på asfalt.
När jag går på gräset vid sidan av asfalten är det knotigare och mer ojämn mark, kroppen får röra sig på lite olika sätt, det känns som den får jobba mer. Bålen/magen/fötterna/fotlederna arbetar mer.
Över stock och sten i skogen blir både jag och kroppen mer alert, då jag behöver fokusera på att var jag sätter fötterna.
Hur känns det i dig på promenaden?
Vad ser du?
Vad hör du?
Hur doftar det?
Hur känns din kropp?
Finns det något vackrare än än skog på hösten? Vackra färger och så doftar det så ljuvligt. Njut!
Om du vill undersöka hur det känns i dig skulle jag bli jätteglad om du delar med dig !
Här kan du läsa mer om mig
Senaste kommentarer